När snöfallet upphörde kunde jag inte motstå frestelsen att provflyga lite utomhus. Sagt och gjort, jag tog med mig alla grejor och gick ut på tomten. Första försöket blev lite trevande men efter ett tag så flög jag upp över hustaket och när jag hamnade på en altitud av tio meter tog en vindpust med sig Quadrocoptern ut över gatan där jag tappade radioförbindelsen med piloten. Quadrocoptern sjönk som en sten i vatten ned mot marken och jag fick kontakt igen. Med några virriga och vingliga manövrer for flygetyget ut över gatan och dunsade ned på grannens tak för att sedan bli osynlig.
Jag försökte ta genvägen nedför slänten och över dikesrenen med en riktig rova som följd. Sura kläder och sur i sinnet var jag snabbt på fötterna igen och runt grannens hus. På deras altan, under ett bord stod Quadrocoptern på sina fyra landningsställ och blinkade retfullt mot mig.
Något är fel tänkte jag, den skall klara 30 m räckvidd, varför jag undersökte manöverenheten först. Döm om min förvåning då antennen är en attrapp. Jag öppnade försiktigt upp manöverenheten och hittade en liten trådstump som skulle fungera som antenn. En kvartsvågsantenn, den måste bara förlängas tyckte jag och klippte till en tråd i passande längd, nu dubbelt så lång och lödde fast. Den blev så pass lång att den gick att sätta in i fejkantennen. Nu torde räckvidden bli bra mycket längre, om inte annat så får jag göra likaledes med mottagaren.
Idag när solen sken och kvicksilvret bara var -4 C kunde jag inte motstå frestelsen att prova räckvidden.
Detta första utomhusförsök gav lovande resultat. Tyvärr så blir batteritiden begränsad av kylan vilket man kan se i slutet på videon då det blev helt hopplöst att manövrera den, dessutom så blåste det en snål vind som störde mina vaga manöverfärdigheter. Mera övning och bättre väder så är snart antennen uppsatt på full höjd igen.
Håll tillgodo.